Att vara medial.

the pathNär det gäller den spirituella arenan finns det lika många åsikter och synpunkter som sandkorn på en lång vacker strand. Vilket i och för sig inte är så konstigt, då det är svårt att med vanlig evidens baserade studier bevisa en och annan tes.

Givetvis är även jag full av åsikter – men bara sånt jag  kan gå i god för eftersom jag har en personlig erfarenhet i form av upplevelser.

Min ”sanning” kanske går tvärtemot din och det är ok. Vi behöver alla ta till oss det stora obegripliga på det sätt som passar vårt innersta bäst.

För mig är det inget konstigt att vara medial. Jag har varit en öppen energi inkännare/läsare sedan barnsben och vet inget annat. Det är svårare för mig att förstå hur det kan vara att inte ha en aning om vad jag pratar om. Det är en av anledningarna till att jag varit tyst i många sammanhang och bara anpassat mig till den rådande omgivningen.

Inte många vill lyssna öppet på det jag har att berätta. Vissa lutar sig tillbaka och nickar lite igenkännande, andra börjar flacka med blicken och bryter samtalet på ett eller annat sätt.

När jag var yngre vart jag ledsen över detta bemötande, nu undrar jag varför det är så otroligt provocerande?

Tror du på mikrovågor? Radiovågor? UV strålar?  Klart att du gör, för du har en egen erfarenhet av att de finns, fast det inte kan ses.

Jag tror på min egen medialitet, men jag är inte ett medium.

Det här är min definition i ämnet: Att vara medial är att vara känslig för energier runt omkring oss, där man kan fånga upp närvaron av icke fysiska medvetanden. Dessa själsliga energier kan vara från människor som gått bort eller tillhöra dina egna guider eller någon annans.

Ibland har man helt enkelt ingen aning.

För det är inte bara bortom vår verklighet som energier kan komma från. Vår natur är full av mystiska väsen…och platser…

Så vad är då skillnaden mellan att vara medial och att vara ett medium, eftersom att det i båda fallen handlar om att vara i kontakt med en själslig medvetenhet?

Medium är mediala och de är specifikt inriktade på att förmedla budskap från individer som lämnat jordelivet. De kan hjälpa dig att förstå att just din närstående faktiskt finns kvar fast i en annan form.

Att vara medial innebär att man känner av närvaron av de som lämnat oss, även om man inte har en aning om vad de försöker säga.

Och här vill jag klämma in den variation som jag själv tillhör: En Heta linjen förmedlare.

Jag har aldrig varit intresserad av att tolka budskap från anhöriga som gått bort. Däremot har jag inga problem med att kommunicera med de själar som valt att samarbeta med oss för vår utvecklings skull.

Själ som själ eller?

Inkarnerad människa som människa eller?

Självklar är det samma sak i grund och botten, men jag kan inte ”bevisa” att jag tonar in och tolkar faster Märta som du älskade så högt. Det kan ett medium göra. Hen jobbar då som en översättare som förmedlar saker som bara du kan känna igen.

För mig har det alltid handlar om detta:

Jag hör vad mitt team har att säga och vad de rekommenderar. Långt ifrån alla gånger har jag efterföljd dessa.

Sen mamma dog har hon varit här hos mig och slängt omkring saker, men jag hör inte vad hon säger, bara  vet vad hon känner.

När hon kommer in i mitt energifält känns det mycket speciellt, som att bli insvept bakifrån av en kall kram.

(jag vet att du älskar mig mamma.)

Allt detta är en del av min medialitet.

Jag ser saker, både inombords och på riktigt.

Jag hör saker – budskap som jag fångar upp från min högra sida, som när jag måste lyssna fokuserat.

Jag känner saker. Som när någon rör vid mig som jag inte kan se. Jag kan även känna energifält runt andra personer och föremål.

Och många gånger vet jag bara saker. Även sånt som jag inte vill veta.

Allt detta är en del av min intuition, som i sin tur är en del av att vara medial.

***   ***   ***

En gång hade jag ett samtal med en man som undrade om jag skulle bli besviken om inget fanns på andra sidan den dag jag dör.

???

Jag hörde vad han sa, men förstod inte vad han menade.

”Tror du på mikrovågor?” frågade jag.

”Klart att jag gör.” svarade han. ”Men det är ju inte samma sak som det du tro på” sa han.

”Nej, tack o lov.” svarade jag. ” Mikrovågor tillhör den här dimensionen. Dit jag ska behövs inget sånt tjafs.”

Slutet gott – allting gott.

Den som dör får se.

And the show goes on, no matter what.

The end?

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s