Konsten att skriva sig fri.

2010 dagbokNär jag var 9 år gammal fick jag min första dagbok. Den var vinröd och hade ett guldfärgat hjärtlås och hade en alldeles speciell doft, något som jag aldrig upplevt igen trots att jag har många dagböcker här hemma. Än idag kommer jag ihåg känslan av att ta fram den för att skriva ner något hemligt, något jag kände innerst inne…

Sen den sommaren har jag alltid haft en bok att skriva i och de senaste 10 åren har jag dessutom gjort nya omslag till varje ny bok.

Alla böcker har samma inskription på första sidan: Tillägnad mig själv.

Här följer några av mina tankar kring konsten att föra Jag/dagbok.

VAR ÄR VINSTEN MED ATT SKRIVA ”JAGBOK”?
För mig är friheten nummer ett. Fri att vara mig själv fullt ut. En blank bok är hjärtats heliga sfär där insikter föds, nya drömmar letar sig fram, inre sår läks ut.
Det jag vågar skriva om ger mig också tillåtelse att drömma om. Det jag vågar drömma om vågar jag också tro på – innerst inne. Steget från att drömma på papper till att följa sin längtan känns lite lättare när allt finns  nerskrivet.

* * *

Jag skriver aldrig regelbundet utan bara när jag känner för det . Själva vitsen med att skriva är just för att det är något du själv väljer att göra – inte något du måste. Överhuvudtaget ska man passa sig för att ha för många regler kring skrivstunderna, När du väl tar fram dag/jagboken, då ska det kännas som att öppna en hemlig plats där allt du är och allt du vill vara är möjligt för här mellan sidorna är du fullständig trygg.
Allt du känner är viktigt, även om det bara är för stunden. Låt orden rinna ur dig.
Ärlighet är hjärtats röst. Att kunna vara uppriktig och säga exakt det du känner när du känner det, är din osynliga väg till balans, klarhet och inre frid.
När ska man skriva, hur ofta och om vad?

Kanske känns vardagen alltför vanligt för att dokumenteras? Du har inget att skriva om för allt är ju precis som det alltid är. Eller?
En sak som jag upptäckt är att om du tar upp precis det som pågår inom dig oavsett hur alldagligt det kan tyckas vara så kommer en sak att hända – ditt perspektiv kommer att förändras. Du kommer att inse vad det är du lägger vikt vid och vad du vill ha mer av och framför allt – hur du väljer att reagera på allt som sker. Du kommer att hitta sätt att agera på istället. Kort sagt – du kommer att växa snabbare tack vare att du lär dig att observera dig själv och dina handlingar.

Du behöver inte ens skriva sida upp och sida ner för att växa, ibland kan det räcka med ett enda ord över en hel sida som fångar det du vill beskriva.
Inte ens det behövs. Du kan välja att fylla en sida med färg eller med bilder som du klippt ur en tidning. Eller kladda fritt.

Skriv när du känner för det, ibland kanske det är varje dag även om det bara blir ett par rader. Ibland kan det gå långa perioder mellan gångerna, det spelar ingen roll. Dagboken väntar kärleksfullt och utan att skuldbelägga din frånvaro. Du kommer att hitta den tidpunkt på dagen som passar dig bäst.

Jag skriver ofta på morgon ca 15 minuter på bussen i en bok som alltid ligger i väskan. Den är min ”kladdbok” – en förlängning på dagboken som väntar hemma. Eftersom bussen kränger är min handstil ibland knappt läsbar, men jag känner ändå att det är viktigt för mig att samla ihop mig inför dagen som väntar på mitt engagemang, att skriva på bussen är att respektera mitt hjärtas behov av att lyssnas på. Varje dag vill jag påminna mig om varför jag kom hit och ett enkelt sätt är att skriva för sig själv.

En vacker dag när jag inte längre är här i fysisk form kommer det att finnas en massa materiella ting som förvisso tillhört mig men inte är av mig – förutom dagböckerna. De är personliga och ärliga och om de kommer att läsas av mina efterlevande så är en stor del av mig kvar, för där mellan sidorna finns allt kvar – mina känslor, drömmar, motgångar och vardagliga upplevelser.
Kan man efterlämna något bättre? Det handskrivna ordet är det vackraste jag vet, det som strömmar direkt genom kroppen, direkt från hjärtat och ner på pappret som vilar under handens dansande rörelser…

Förutom att skriva på bussar så skriver jag gärna på kvällen innan jag blir för trött och då gillar jag att lyssna på musik under tiden. Precis som i filmer gillar jag att ha bakgrundsmusik till mina upplevelser. Musik stärker mig, liksom dofter och jag gillar att använda mig av dessa redskap när jag möter mitt hjärta mellan raderna. Så prövad dig fram – du kommer att utforma dina egna skrivritualer som hjälper dig att slappna av och se fram emot dessa inre möten.

Mina JagböckerEN DAGBOK ELLER FLERA?
Det här är något som jag fortfarande brottas med, för jag vill så gärna ha en enda bok som innehåller allt, men samtidigt vill jag inte ta med mig min dagbok till jobbet. Den vill jag ha väntandes på mig därhemma. Lösningen har för mig blivit att jag använder mig av ”kladdboken”som nämns här ovan. Den ligger alltid i väskan och den är till för allt: Inköpslistor, kom ihåg listor, känslor, idéer, inspiration och insikter.

FÄRG KODER
Många gånger har jag svårt att komma ihåg i vilken bok jag skrivit vad i, när jag försöker hitta det jag vet att jag skrivit, så jag har nu utarbetat ett sätt att lätt hitta bland alla inlägg. Jag färg lägger högra hörnet i en färg som representerar det område texten handlar om. Det är inte så krångligt som det låter, för all färgläggning sker efteråt när allt är nedskrivet, eftersom jag inte planerar i förväg vad jag ska skriva om.

RUBRIKER
En annan sak jag gillar är att lämna plats för en rubrik när jag är klar. Det är då lätt att skriva en rubrik som fångar kärnan i innehållet och det hjälper mig att hitta exakt det jag ibland letar efter. Ett tag försökte jag skriva med olikfärgade pennor men det blev för krånglligt. Färghörnen fixar jag snabbt på kvällen om jag skrivit den dagen. Rubriken har jag redan satt efter skrivandets slut.

Du kanske vill ha olika böcker för olika områden. En för nattdrömmarna, en för dagdrömmarna och en för vardagliga händelser. Det finns inga rätt eller fel, det enda som gäller är att själv bli nöjd med sitt eget system att dokumentera sitt liv.
ATT SKRIVA ALLT ELLER INTE – DET ÄR FRÅGAN.
För att du ska kunna uppnå känslan av total trygghet för att skriva fritt behöver du veta att så länge du väljer (och lever) är det DU som bestämmer om du vill dela bitar ur din dagbok eller inte. Det här är inte så lätt som det skulle kunna vara av flera skäl. Människan är nyfiken till sin natur och speciellt om du avsätter tid och skriver för dig själv när du kanske delar ditt liv med fler därhemma., det kan skapa negativ nyfikenhet, ibland rent ut sagt en form av svartsjuka. Här är några av de erfarenheter jag gjort när det gäller att kunna lita på att dagboken är för dina ögon bara.
ATT GÖMMA DEN
För det mesta funkar det inte att gömma dagboken. Om du delar livet med en partner och barn så finns alltid risken att de kommer att läsa den om de skulle få en möjlighet. Hemliga sidor är som honung – de drar till sig sötsugna som vet att de inte borde doppa fingrarna i den, för det slutar alltid med att man hamnar i ett klibbigt läge…
Själv har jag testat att både gömma och låsa men i det första fallet har jag tyvärr erfarit att om det finns en respektlös partner så finns det inga ställen smarta nog att gömma dagboken på. Den som söker han finner. När jag blivit konfronterad med mina egna nedskrivna känslor har jag sammanbitet påpekat att den som ger sig in på obehörigt område får bära konsekvenserna själv. Fast sanningen är den att om du väl blir ”läst” så får det svåra konsekvenser. Förtroendet är brutet och det värsta som kan hända är att du slutar att skriva och det näst värsta är att du börjar censurera dig själv i händelse av att någon du bor med inte kan hålla sig från att snoka runt i ditt innersta.
I det andra fallet så finns det inga lås i världen som håller en dagbok på plats om du inte förvarar den i ett bankfack eller i ett kodat, brandsäkert hemarkiv, men det känns lite långsökt och väldigt laddat. Jag har blivit bestulen på alla mina ungdoms dagböcker så jag har lärt mig att vill någon verkligen läsa så kommer personen i fråga att hitta lösningar att göra just det.
SANNINGAR PÅ LÖSA BLAD
Det här är den lösning som jag för nuvarande använder mig av. Jag skriver rakt från hjärtat om det som jag knappt vågar erkänna för mig själv, ibland under starka känsloyttringar, men det finns inget mer renande än att våga känna det man verkligen känner för stunden.
Vinsten med lösa blad är att du befriar dig själv samtidigt som du är så ärlig som du bara kan vara mot dina känslor. När du skrivit av dig och känner att allt är sagt har du fler möjligheter – du kan riva allt i strimlor och kasta det, du kan gömma pappret i några dagar och läsa igenom det när du fått lite distans. Det är alltid intressant att se hur fort känslomolnen drar förbi.
FÖRSEGLAT KUVERT
En annan variant är att du stoppar ner det du skrivit i ett kuvert, förslut det och sen kommer det roliga – klistra in hela kuvertet i dagboken. Du vet att det innehåller hett material men såvida den som söker inte river ur sidan så kan du vara säker på att det förblir oläst för obehöriga ögon. Den här varianten kan vara en mellanväg om du vet att du gillar att gå igenom dagböckerna emellanåt för att se att du faktiskt har utvecklats vidare!

Jag är själv ganska dålig på att läsa igenom det som varit men när jag väl gör det inser jag vart jag sitter fast någonstans – vare sig drömmar eller bekymmer försvinner om du väljer att ducka från att göra något åt dom.
UTFORSKA – UTTRYCKA – EXPANDERA
Om du skriver för dig själv blir du mer medveten om dina tankar, känslor och dina val av handlingar.

Men viktigaste av allt är att du lär dig att uttrycka dig i både ord och bild, det som en gång varit outsagt och förbisett. Du lär dig att säga din sanning – sen att leva den.

SKRIV JAGBOK FÖR ATT:

*Den är totalt tillåtande.

*Den handlar om dig. Du är alltid Stjärnan i din egen livsberättelse.

*Den erbjuder dig en speciell sfär mellan inre och yttre verklighet. Din magiska plats där allt kan hända och där allt är möjligt.

*Den kommer aldrig att avbryta dig, skälla ut dig eller skratta åt det som kommer fram på pappret. Din Jagbok är din bundsförvant med suverän tystnadsplikt.

*Den kommer att bära bevisen för din unika existens som du kommer att lämna efter dig den dag då du reser vidare. Din Jagbok blir en spegel som efterlevande kommer att känna igen sig själva i.

*Den kommer att hjälpa dig att växa, göra nya upptäckter och komma fram till insikter som leder till bättre val.
Om du ger skrivandet en chans, om du ger dig själv tid att reflektera över allt som sker, både inom dig och i ditt liv, kommer du aldrig mer att vilja låta bli. Ditt liv är din story och ingen vet bättre än du hur du vill att nästa kapitel ska bli.
Allt är möjligt.

Den som lever och skriver får se.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s